Investera 9/11

 Käre läsare,

Allmänt
Uppåt igår tillslut, sådär 0,5 %. Idag börjar lite i moll, ned sådär 0,1 % här vid öppning. Jag ser fortfarande ljust på framtiden! Dom flesta samhällen är öppna igen, det pratas om något Covid-pill, vi hade Joey B's infrastrukturpaket, vi har gamla finansministern Maggan Andersson som ny statsminister. Det sista kan iofs komma att slå hårt mot oss sparare då hon tidigare varit inne på att både återinföra kapitalskatt och höja skatten på vårt allas älskade ISK. 

Utdelning från Resurs Bank här om morron! Gott som så! En lite större slant. Hade tidigt möte idag, i det mörkgrå området i Outlooken så jag tror jag går och lägger mig här igen vid 9, har redan gjort mig förtjänt av det för idag om en säger.

Redaktörens words of wisdom

Jag har förstått på er att detta är ett eftertraktat segment i bloggen. Kul att höra! Här blandar jag och ger kan man säga. Högt och lågt. Och så vidare, och så vidare! Idag tänker jag vidröra ett ämne som säkerligen redan tagits upp några gånger i bloggen men så får det vara! Det är inte helt lätt att pumpa upp kontent varje vardag kan jag säga er! Vara aktuell och allt vad det heter. Och oj vad jag relaterade till Antonia Mandirs uppmärksammade klipp här i somras angående att vi influencers också behöver semester ibland. 

Vad jag tänkte ta upp är en fråga, eller egentligen ett ämne eller ah ni fattar! Tror detta diskuterades redan på de gamla grekernas tid; 

När slutar man spara?

Här vet jag att gamle Charlie Munger tyckte att man efter första miljonen ungefär kan "lätta på gasen". Och absolut kan man det. Då jobbar portföljen på ganska så bra utav sig självt, kan jag tänka mig i alla fall! Eehe. Men jag menar kan man spara säg 10 000 kr i månaden, vet att det är extremt men som ett exempel, har man ökat portföljstorleken sin med 12 % på ett år. Det är ganska mycket må jag säga! Kan man å andra sidan spara 500 kr i månaden blir det endast 0,6 % ökning genom nysparande för året. Då kanske det kan kvitta nånstans(?) Ah, där har ni mig! 

En annan psykologisk hypotes jag försökt leka med mig själv för mitt innersta är att om man sparar väldigt aggressivt länge och sedan tänker att man ska hoppa ur hamsterhjulet kan det bli svårt att från ena dagen till den andra istället börja nagga av portföljen. Ah, svårt! Intressant ämne ändå tycker jag! Jag tänker att vägen fram kanske är att man lättar på gasen lite, för att sedan inte gasa alls så att säga, och sedan sakta men säkert börja nagga av portfölj och utdelningar (kanske i samband med att gå ned i tid?), och sist av allt river man av plåstret och säger upp sig och lever på portföljen sin! 

Detta är som sagt en vag tanke/plan/idé jag har, just nu. Men planer följs ju aldrig. Saker händer på vägen och jag kanske inte alls vill sluta jobba när dagen/möjligheten infinner sig att göra det(?)  

MVH